Absolut kan du det! Och ska.
Eller snarare: bör.
Och förhoppningsvis vill.
Inom varje skapande process finns många sätt att ta sig an ett verk. Och minst lika många goda råd att följa ...
För mig var det åtminstone som att leta rätt på en specifik legokloss ur det där havet av bitar som låg utströdda på mina barns lekmatta.
Var tusan skulle jag hitta de rätta bitarna- Och vilka var de ens?
Och bäst var jag ändå på att skriva på av hjärtans lust. Jag kunde till och med tycka att det blev bra.
I varje fall stundvis, och tanken på att det kunde vara något även för andras ögon föddes.
Jag hade med andra ord, åtminstone stundvis, en tro på mitt skrivprojekt och gladde mig åt min kommande framgång som författare.
Bara jag blev klar någon gång ...
Och det blev jag. Till sist.
Nu var det bara att skicka in det till de där lyckliga förlagen som skulle få äran att ge ut det.
Jag hade ännu ingen vetskap om hur svårt det var att bli utgiven, och tur var väl det.
Var jag lite väl naiv?
Absolut. Men jag vågar hävda att det är av nöden att tro på sin berättelse.
För utan den tanken så kommer man kanske inte ens i mål. Det krävs ju oerhört mycket tid och kraft att ens skriva en bok så någonstans måste man väl ändå tro på det man gör.
Så skickade jag då till sist in mitt fantastiska manus och det gick väl som för de flesta.
Refusering, refusering, refusering.
Vissa förlag brydde sig inte ens om att ge en sådan.
Så gick det några månader
Manuset låg någonstans på min hårddisk och pyste i takt med min författardröm.
Jag läste igenom det en gång till.
Och skämdes.
Hur hade jag kunnat skicka in den här smörjan?
Här någonstans ploppade ett av alla de där "legobits-tipsen" upp. Det om att låta manuset ligga till sig ett tag .
Jag var helt enkelt ännu inte helt införstådd med vad "redigeringsfasen" innebär.
Men envis har jag blivit beskylld för att vara och ibland är det till ens fördel.
Ilsket tog jag mig an manuset på nytt.
Veckor gick.
Nu var det väl ändå perfekt.
Så plötsligt - ett positivt besked! Eller ja ... kunde ha varit.
Ett förlag skrev att de faktiskt varit tillräckligt intresserade av manuset att de haft sin lektör att granska det lite extra - men att de, till sist, ändå måste avböja.
Såååå irriterande. Hur kan man nästan få ge ut en bok?! Det var som att vinna på lotto och bli snuvad på pengarna.
Men som tröstpris fick jag det där lektörsutlåtandet - och jobbade idogt vidare efter kommentarer och synpunkter från det.
Skickade så ut manuset ännu en gång.
För NU var det väl ändå - nästintill - perfekt.
SÃ¥ kom faktiskt ett annat positivt besked. Ett "nja".
Från ett av de största förlagen dessutom!
Kunde det vara sant?
Drömmen var så nära men nja:et blev till sist ett: Tyvärr, finns inte plats för en debutant hos oss i år.
Återigen ett lektörsutlåtande i min hand.
Jag jobbade vidare.
Sände manuset till andra förlag.
Och så ett tredje "kanske" ...
"Om du ändrar på det här och det här så kanske vi kan tänka oss att ge ut det. Återkom gärna."
Och det var som om jag nu började få grepp om vad jag behövde göra. Letade legobitar för att veta mer.
Skära ner, fylla på. Tighta till och plocka bort karaktärer som inte tillförde något.
Sände tillbaks.
"Tyvärr. Inte denna gång. Men stort lycka till, det är ett bra manus."
Till sist.
Det fjärde förlaget sa ja. Mycket tack vare att tre stora förlag snusat på det redan. Och jag fick en lektör som gav mig nya fingervisningar - denna gång mera specifikt i texten. Pekade ut mer exakt var jag behövde göra. Var jag kunde vrida upp tempot. Skära bort meningslösa transportsträckor. Fixa till tempuset. Justera perspektivet. Språkliga kullerbyttor rätades ut. Och nu visste jag vad jag borde ha vetat innan.
Vilka legobitar jag skulle ha letat upp ur högen.
Och det var nu jag lärde mig hur man skriver (och redigerar) en bok.
Så när bör man då be om hjälp - och om vad?
Ta först reda på så mycket du kan på egen hand. Sök upp de viktigaste legobi ... jag menar, kunskapsbitarna. Inplantera det i din skaparprocess - på det sätt som passar dig bäst.
Ta sedan hjälp av någon som inte är personligt engagerad i din text. Det är som att gå en privatkurs då man arbetar med en lektör/redaktör. Det är här man ser vad de ser. I varje fall om man vågar möta kritiken. För det är också en utmaning att inte backa undan för den.
Skrivet av Pernilla Lindroos
Vill du få hjälp och samtidigt skriva med hjärtats lust?
Lär dig de viktiga grunderna då du själv vill. När du behöver dem.
Vår kurs "SKRIV din BOK" ger dig möjligheten att göra just det. Du styr själv över din kurstid och vad du vill förkovra dig i. Du har allt där - som en väska fylld av just de rätta bitarna för att komma vidare. Du har kunniga människor som inspirerar och övningar som lockar fram fantastiska texter och insikter.
Du kan välja att läsa på egen hand eller få redaktörshjälp på vägen.
Läs mer om våra skrivkurser här.
